Paulina Fernandez: Kakum National Park & Wli waterfalls

På lördagen, efter bara några dagar på barnhemmet i Ghana så begav vi oss iväg på vår första utflykt. Vi valde att börja med staden Cape Coast som är en mysig stad vid kusten. I närheten av Cape Coast finns en av Ghanas nationalparker som är känd för sina hängbroar. Man går på 40 meters höjd och ser hela regnskogen ovanifrån. Känslan att nästan vara i samma höjd som trätopparna var både läskigt och häftigt på samma gång. Utsikten var otrolig men dessa hängbroar kändes inte så stabila samtidigt som det var väldigt högt vilket gjorde det ganska läskigt.

Men det var otroligt fint och jag är glad att jag vågade mig upp.

I Cape Coast bodde vi på ett jättefint hotell som låg precis vid vattnet. Vi tog det lugnt, läste en hel del och utforskade stan en del.

Det var skönt att komma iväg och få lite tyst runt omkring sig då de första dagarna på barnhemmet var väldigt omtumlande. Det var mycket intryck att ta in när man kom dit och barnen var galna. Det var då skönt att få lite lugn och ro i några dar. På måndagen när vi åkte hem hade man redan börjat sakna barnen och det var då skönt att komma tillbaka.

Helg nummer två valde vi att åka till Volta-regionen där Västafrikas längsta vattenfall ligger. En bit utanför byn Hohoe ligger Wli waterfalls som är bland det finaste jag har sett. Vi valde att göra den långa vandringen för att få se den övre delen av fallet.

Vi vandrade upp för ett berg i lite drygt två timmar för att komma till den plats där man kunde se vattenfallet. Det var, utan att tveka, det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag svettades så mycket att det droppade om mig och min t-shirt blev genomblöt. Den konstanta värmen, luftfuktigheten och den branta vandringen var en hemsk kombination. Men när vi kom fram gjorde det inget. Det var verkligen värt varenda sekund av den hemska vandringen för att få se vad vi såg. Varken ord eller bilder kan beskriva hur fint det var utan man måste stå där och se det själv för att förstå hur fint det faktiskt var.

Sen var vi tvungna att gå samma väg tillbaka vilket även det var otroligt jobbigt. Dock var det mer nerför vilket var skönt men då var det läskigare. Man hade nämligen bättre blick ut över byn som låg ganska långt ner.

En oförglömlig resa!